Siirry sisältöön

Ingångssida Verksamhet och mål Underhållet av vägnätet Vägobjekt med skador

Vägobjekt med skador

En sättning på landsväg 186 vid Pitkälahti.

De mest kritiska sättningarna på området för NTM-centralen i Nyland finns på Ring III och stamväg 51. På Ring III i Esbo vid Esbogård och i Vanda vid Askisto samt på stamväg 51 i Sjundeå vid Hamossen riskerar vägen att skadas och bli akut okörbar, varvid vägen måste stängas.

Vägskador syns vanligtvis inte för vanliga väganvändare. Även sakkunniga har svårt att förutse hur snabbt konstruktionsskador under jordytan uppstår eller när eventuella ras sker. Ofta kan man inte undersöka skicket utan att riva vägen först. Regionala entreprenörer upptäcker regelbundet sättningar i vägar. Om man upptäcker en sättning bedömer en sakkunnig inom geoteknik om vägen kräver omedelbar lagning eller endast uppföljning.

Över 200 sättningar på olika håll i landsvägsnätet på området för NTM-centralen i Nyland övervakas, men värst är situationen på livligt trafikerade riks- och stamvägar som anlagts på mjuka bottnar vid kusten. Skarpa, ojämna sättningar kan skapa olägenheter för trafikanterna och försvåra underhållet av vägen. De kan också utgöra en trafiksäkerhetsrisk särskilt vid höga hastigheter. Till exempel på riksväg 7 i Gammelby i Lovisa har hastighetsbegränsningen sänkts på grund av den skarpa sättningen.

Den vanligaste och förmånligaste reparationsåtgärden för sättningar är förbättring med beläggning. Nyttan som uppnås med reparationer av vägar på mjuk botten kan vara mycket kortvarig, eftersom leran fortsätter att sätta sig. Grundförstärkning löser problemet på längre sikt.

I värsta fall kan sättningar vara ett tecken på begynnande ras. Sättningar i en pålad bank är ett allvarligt tecken på behovet av reperationsåtgärder. I de mest kritiska objekten finns än idag skadade träpålar, som kan plötsligt ge vika. Om pålarna ger vika kan skadorna bli så stora att vägen måste stängas av och reparationen påbörjas omedelbart. Träpålar ersätts med armerade betongpålar och en pålplatta. Det är i allmänhet dyrt att förnya pålningen, i synnerhet om man under tiden för arbetet måste använda kostsamma lösningar med förbifartsvägar.

I det lägre vägnätet uppstår vägskador som en sammantagen effekt av försämringen av vägens bärighet och belastningen från trafiken. När vägens bärighet har gett vika räcker det inte med att endast reparera vägytan eller beläggningen för att reparera vägskadan, utan även vägens konstruktion måste förstärkas. I det lägre vägnätet görs konstruktionsförbättringar i samband med beläggningsentreprenader. En faktor som anmärkningsvärt försämrar vägens bärighet är våta vägkonstruktioner. Därför är målet både för vägunderhållet och iståndsättningen av vägar att vägytan och vägkonstruktionerna ska torka snabbare och bättre hållas torra.